Det är svårt att säga om floskler är något bra eller dåligt, mycket ligger i betraktarens öga. Man måste nog säga att det är något oundvikligt i det svenska språket och ingår i sättet man ofta konverserar med varandra.
Det finns situationer då floskler är en artighet eller bara ett sätt att hålla ett samtal öppet, uttryck att gärna ta till för att markera något mer än vad orden egentligen säger. En typisk floskel är ”Det är en dag imorgon också”, vilket är uppenbart att det är men här syftar det ofta på att personen börjar tänka på att avsluta kvällen och gå hem från t.ex. en fest eller tillställning.
I Sverige har många problem med den så kallade ”pinsamma tystnaden”, när ett samtal dör ut trots att det inte var menat så och ingen är tillräckligt kvick på att dra upp ett nytt ämne eller fortsätta. Här kommer ofta floskler in bara för att ha någonting att säga. Kanske är det en situation där fler borde öva på att vara bekväma i tystnaden istället.
Negativa floskler stöter man oftast på i t.ex. politiken eller under arbetsintervjuer. När någon vill framhäva sig själv, sitt företag eller sitt parti lite extra men utan att ha en genomtänkt grund för det man säger. På arbetsintervjuer slänger sig många med ord som ”flexibel” och ”stresstålig”, som från början var två starka ord att ha på sitt cv men i och med att de blev trendigare krävs det nu en bra utveckling och förklaring av situtioner för att backa upp det man säger.
Inom politiken är floskler vanliga vilket irriterar många väljare då de kan vara svåra att se igenom. Ett parti som pratar om ”värdegrund”, säger att de ”tänker på framtiden” och anser att ”alla människor är lika värda” låter direkt som ett väldigt bra och humant parti, men utan att gå in närmare på varför och på vilket sätt de arbetar för att uppfylla dessa fraser, faller det hela väldigt platt.